Vittnesbröd

Efter ett planeringsmöte i pingstkyrkan, där var och en mumsade i sig en jättebiskvi med daimchoklad, förutom jag, naturligtvis. Församlingens pastor Roland säger:

Nu ligger Steffens biskvi där ensam och vittnar för oss om fastan.

För en gångs skull har jag varit stark och stått emot frestelsen. Och den såg mumsig ut…

När blev du frestad? Hur reagerade din omvärld när du berättade om din fasta?

Fullt upp i kväll!

Hej!

Här kommer lite reklam i eget syfte. Det är fullt upp i kväll på S:t Johannes kyrka!

Kl. 18:00 blir det förhoppningsvis ett fastesamtal i biblioteket. Du som har tankar kring fastan eller egna försök är välkommen, om du inte vill prata, så får du lyssna. Jag sitter i biblioteket och finns till för dig!

Kl. 18:30 firar vi veckomässa i S:t Johannes kyrka.

Kl. 19:00 har vi en församlingsafton i kaffesalen, då kommer stiftadjunkten Karin Enerbäck och berättar om mänsklig gudstjänst. Det är också namnet på ett projekt som stiftet börjar med så småningom och som också Habo församling kommer att delta i. Välkommen för att lyssna, låta sig inspireras och dela egna tankar. Det bjuds på ostbricka!

Hoppas vi ses! Ha en välsignad tisdag!

Steffen

Från skärm till skärm…

Poul Joachim Stender är präst i den danska folkekirken.
På sin blogg skriver klokt om fastan:

Vort liv bevæger sig fra skærm til skærm. Adskillige timer ved computerskærmen, så er vi bøjet over skærmen på vor mobiltelefon og til sidst suget fast til fjernsynsskærmen. Fasten kunne være en god anledning til at øve sig på at trappe sit forbrug af skærme ned og bruge denne tid til at se ind i levende menneskers ansigter.

Tacksam…

Det var en bra dag, jag har fått fira en underbar dopgudstjänst och döpa två underbara och väldigt glada tjejer. Sedan har jag varit på dopkalas och fikat med kollegan Anna Lena.

Och nu är det en lugn kväll som väntar, men jag ville i alla fall lägga upp predikan. Klicka på fliken ”predikningar”, så ska du se.

Må Gud välsigna dig som läser!

Jungfru Marie bebådelsedag

I morgon är den tredje söndagen i fastan. Men det är också den söndagen som ligger närmast 24 mars. De av er som är bra på matte inser snabbt att det är precis tre månader sedan jul – eller nio månader tills det är jul igen. Det är alltså – om vi antar att Maria var gravid med Jesus i nio månader – i dessa dagar som Maria blev gravid.

Därför firar kyrkan Jungfru Marie bebådelsedag nu på söndag. Då läser vi berättelsen om ängeln som kom och hälsade på Maria och berättade för henne att hon skulle bli gravid. Maria antar utmaningen, skulle man kunna säga. Hon är ödmjuk inför Guds ingripande i hennes liv och säger: ”Må det ske med mig så som du har sagt.”

Eftersom det egentligen är på denna dag att Gud börjar att rädda världen genom Jesus Kristus, så är det en festdag i kyrkan. För en dag försvinner fastans violetta färg och altaren (och prästerna) kläds i vit färg.

Och så får man faktiskt bryta fastan, för det första eftersom det är en söndag, och för det andra eftersom den verkligen inte tillhör fastan. Det är bra, tycker jag, för det är ju Våffeldagen i morgon. Inte heller det är en slump. ”Vår fru” låter nästan som ”våffel” – det är därför de hör hemma på Jungfru Marie bebådelsedag. Så ta i och njut av att fastan gör en paus på en dag.

Gudstjänst firas i S:t Johannes kyrka kl. 9:30 (med Martin). Där blir det också våfflor efter mässan.
I Habo kyrka är det gudstjänst med dop kl. 11.00 (med mig).
Välkomna!

Fastan på stiftsgården

De senaste dagarna var jag på fortbildning på en stiftsgård, alltså en kyrklig konferensanläggning. Den heter Åkersberg och finns i Höör i Skåne. Vi var ett gäng präster som var samlade för en kurs som handlade om ledarskap och organisation.

Det finns dock en sak som jag är kritisk till. Och det är matsedeln under den gångna veckan. Kolla här:

Måndag 21/3
Lunch: Honungs marinerad skinkstek med pepparsås och krossad potatis
Middag: Laxfylld rödtungafilé med vitvinsås och pommes duchesses
Tisdag 22/3
Lunch: Citron och timjan marinerad kyckling med avorio ris och chipotlesås
Middag: Rimmat ankbröst med potatiskaka och körsbärsås
Onsdag 23/3
Lunch: Ugnsbakad lax med kall romsås och kokt potatis
Middag: Helstekt kalventrecote med rosépepparsås och rostad potatis
Torsdag 24/3
Lunch: Skånsk kalops med inlagda rödbetor och kokt potatis

Jo, allt detta åt jag. Jag är alltså också skyldig, för visserligen hade jag kunnat avstå eller önska ett vegetariskt alternativ eller bara tagit ifrån salladsbordet (som för övrigt var helt magnifikt).

Men ändå. Varför har inte stiftsgårdarna (tror att det är samma sak på andra ställen) en något avskalad meny under fastan? Varför finns här inte ens en enda vegetarisk dag i veckan? Och är det nödvändigt med två stora varma måltider om dagen?

Svaret är nog att det är en konferensanläggning som behöver affärskunder för att kunna finnas och affärskunderna är inte beredda att ta hänsyn till kyrkoåret. Men vem är till för vem då? Och när nu också kyrkliga grupper är där: Varför finns det inte något fastealternativ? Enklare mat, typ.

I fredags hälsade jag sedan på tyska vänner och vi åt abendbrot, typ mackor med sallad och tillbehör. Det är så här jag tänker mig det.

Och ja, det var god mat på Åkersberg.
Och ja, jag vet att det alltid är enklare att gnälla efteråt.
Men ändå.

Vinn 5300 kronor…

5300 kronor finns att vinna för den som funderar kring svinnet på mat i det egna hemmet.¨

Sydsvenskan skriver idag att det är 100 kg mat som vi i genomsnitt slänger per person och år.

Artikeln hittar du här:
Svensken slänger 100 kilo mat varje år

Jakten

Snacka om att avstå bortförklaringar eller det ännu värre ifrånskyllandet. Dwight D. Eisenhower, USA:s president 1953–1961 säger klokt:

Att söka syndabockar är den enklaste av alla sätt att jaga.

Nu har det hänt…

Och jag kom inte på det förrän nu.
En chokladkaka slank ner efter lunchen.
Det var inte planerad och definitivt inte meningen.

Eller, som Paulus säger, typ:

Kakan som jag inte ville äta åt jag, och efterrätten som jag ville äter åt jag inte.

Fastan goes on.
Och kakan var fantastiskt god.

För vems skull…

Martin Modéus, numera biskop i Linköpings stift, skriver i ”Tradition och liv” klokt om fastan:

Fastan är till för att vi själva skall söka oss närmare Gud och lära oss att göra det nya liv som vi fått i dopet verkligt i vardagen. Vi fastar inte för Guds skull, utan för vår egen skull.

Söka sanningen

Al Gore skriver klokt om människan som söker sanningen:

Detta är jag övertygad om: Var och en som på allvar försöker söka sanningen över något, blir allt mer känslig för allt som stör och distrahera från detta sökande – oavsett om dessa hinder finns utifrån eller i sökaren själv.

Källa: Al Gore: Wege zum Gleichgewicht, Frankfurt am Main 1992. Min översättning.

Att bryta fastan

Jo, vad händer nu när man bryter sin fasta.
För det första är fastan till för vår egen skull. Gud bryr sig inte så mycket, i alla fall blir han inte arg om vi bryter fastan, oavsett om det är medvetet eller ej.

1. Att bryta fastan medvetet
Enligt traditionen får fastan brytas på söndagen. Alla söndagar är små påskdagar, då kyrkan firar att Jesus är uppstånden. Därför är det inte nödvändigt att uppehålla fastan på söndagar. Så om du vill bryta den någon gång, så är det en söndag du ska välja.
En särskild roll har midfastosöndagen, tre veckor innan påsk. Där är temat ”Livets bröd”, och den markerar dessutom att hälften av fastan är förbi.

En god gärning

Så säger Jesus i dagens evangelietext (Mk 14:3–9).

Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen?
Hon har gjort en god gärning mot mig.

En kvinna hade hällt en flaska med dyr nardusbalsam över hans huvud och de som var med ondgjorde sig över att man hellre borde ha sålt oljan och gett pengarna till de fattiga.

Vi kan nog lära oss att goda gärningar är helt enkelt goda. Och om de är spontana, oplanerade och man bara drabbas av dem, då finns inte minsta lilla ont i dem. Tacksamhet är den rätta hållningen när man får vara med om ett sådant ögonblick.

Dagens predikan

Hej!
Efter en lite ofrivillig fasta från bloggen är det dags att blåsa lite liv i den här trista fastebloggen. Dagens predikan lägger jag ut på predikosidan.

Lite senare idag kommer ett inlägg om frestelser och det där med att – frivilligt eller ofrivilligt – bryta fastan.

Önskar er en välsignad söndag!

Steffen

Om det där med fastan och vikten…

Miriam berättar på sin blogg Storasyster i Vassen om sig själv och skriver klokt att fastan och bantningsförsök inte har mycket med varandra att göra:

Jesus dog för mina synder. Dit hör inte min vikt eller min kondition.

Och eftersom det är evangelium så får ni ett citat till:

Hur skapelsebejakande är det, som kristen, att å ena sidan bekänna sig till en Gud som skapat mig till sin avbild och dött för att jag ska få leva - och å andra sidan betrakta mig själv som motbjudande/dålig/misslyckad för att jag är för tjock och för otränad?

Ramadan

Är ni inte syskon i kristendomen, så är ni syskon i mänskligheten.
Det är mycket vi kan lära oss från andra religioner och traditioner. Detta grundläggande intresse för vad andra håller på med och hur andras föreställningar och traditioner kan berika min egen tro kallar Krister Stendahl för "helig avundsjuka":

Det är när man hittar något i en annan religion som ger insikt om Gud, men som man inte förmår glädjas åt för att det inte är ens eget. Om jag inte kan sätta värde på det vackra i andra religioner är jag inte tolerant, bara nedlåtande. Jag måste träda i bakgrunden och uppskatta andras fromhet, inte bara fokusera på det som jag inte tycker om.

Citatet är hämtat här. Därför har vi också mycket att lära oss av islam och dess fastetradition. Fastemånaden Ramadan betecknas ju ofta som en av islams fem grundpelare.

IRL - in real life

Pernilla Parenmalm, studentpräst i Linköping, skriver i SKT (Svensk kyrkotidning) klokt om fastan:

I fastetid talar vi också ofta om att avstå - från mat, godis, tv, Facebook, shopping… Eller vad det nu är som vi "överdoserar" av till vardags, för att leva livet lättare, fokusera bättre, få andrum, tid för möten IRL (in real life) och samvaro med nära och kära.

Bön för Japan

Dag 5 i fastan.

I Japan rämnar tillvaron. Vi förenas i sorgen och chocken och rädslan inför att det ska bli ett ännu större katastrof. I kväll vill dela några tankar med dig som gav mig tröst. Liknande tankar hade jag i min predikan idag, som dock var på tyska och därför inte kommer att läggas ut här på bloggen.

Vikten i fastan

Fastan är faktiskt inte till för att gå ner i vikt.
Utan snarare för att gå upp, andligt sett.

En okänd tysk pastorsadjunkt skriver klokt om fastan.

En liten fasteteologi, del 1

Det här är det första inlägget i en liten serie. Det ska bli en fasteteologi, bestående av flera delar. Den första delen undersöker fastan utifrån en luthersk synvinkel.

Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka. Det betyder enligt kyrkoordningen att vår tro, bekännelse och lära är:

grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasiska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530…

Följden av detta är att allt vi gör och lär ska vara väl grundad i Bibeln och dess tolkningen ska stämma överens med bekännelseskrifterna. Därför är det viktigt att vår fastetid inte bara är en kristen "grej" utan att vi har tänkt till kring teologin. Ett litet utkast till en påbörjad fasteteologi vill jag presentera här.