Fastan på stiftsgården

De senaste dagarna var jag på fortbildning på en stiftsgård, alltså en kyrklig konferensanläggning. Den heter Åkersberg och finns i Höör i Skåne. Vi var ett gäng präster som var samlade för en kurs som handlade om ledarskap och organisation.

Det finns dock en sak som jag är kritisk till. Och det är matsedeln under den gångna veckan. Kolla här:

Måndag 21/3
Lunch: Honungs marinerad skinkstek med pepparsås och krossad potatis
Middag: Laxfylld rödtungafilé med vitvinsås och pommes duchesses
Tisdag 22/3
Lunch: Citron och timjan marinerad kyckling med avorio ris och chipotlesås
Middag: Rimmat ankbröst med potatiskaka och körsbärsås
Onsdag 23/3
Lunch: Ugnsbakad lax med kall romsås och kokt potatis
Middag: Helstekt kalventrecote med rosépepparsås och rostad potatis
Torsdag 24/3
Lunch: Skånsk kalops med inlagda rödbetor och kokt potatis

Jo, allt detta åt jag. Jag är alltså också skyldig, för visserligen hade jag kunnat avstå eller önska ett vegetariskt alternativ eller bara tagit ifrån salladsbordet (som för övrigt var helt magnifikt).

Men ändå. Varför har inte stiftsgårdarna (tror att det är samma sak på andra ställen) en något avskalad meny under fastan? Varför finns här inte ens en enda vegetarisk dag i veckan? Och är det nödvändigt med två stora varma måltider om dagen?

Svaret är nog att det är en konferensanläggning som behöver affärskunder för att kunna finnas och affärskunderna är inte beredda att ta hänsyn till kyrkoåret. Men vem är till för vem då? Och när nu också kyrkliga grupper är där: Varför finns det inte något fastealternativ? Enklare mat, typ.

I fredags hälsade jag sedan på tyska vänner och vi åt abendbrot, typ mackor med sallad och tillbehör. Det är så här jag tänker mig det.

Och ja, det var god mat på Åkersberg.
Och ja, jag vet att det alltid är enklare att gnälla efteråt.
Men ändå.