Det är fullbordat.

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Det är så allting började. Graven är tom. Den levande finns inte bland de döda.

Glad och välsignad påsk! – Det önskar jag dig som följer denna blogg.
Fastan är nu över för i år. Fastetiden varar ju från askonsdag till påsknatten. Den som firar Kristi uppståndelse kan också njuta av allt det goda som livet har att ge. Och dessutom kan man som kristen i lugn och ro vara människa med alla svagheter, eftersom det är just till människorna som dig och mig som Kristus har kommit. Mer tankar finns i min betraktelse ur påsknatten som nu ligger uppe under ”predikningar”.

Med fastan avslutas också den här bloggen. Den var ju tänkt som fasteblogg, och också om tanken ligger nära till hands att fortsätta dela med sig av vardagen på detta vis, så kommer jag inte att göra det. Bloggen fortsätter, om du vill, i ditt eget liv och i en kyrka nära dig.

Allt får ligga kvar på nätet tills vidare, bloggen och predikningarna. Med lilla fasteteologin kom jag aldrig så långt som jag ville, vi får se om den får en fortsättning någon gång framöver. Det är min förhoppning att mycket tål att läsas en eller flera gånger till. Hoppas du har fått behållning av att följa mig under fastan 2011.

En kram till den som vill, må Gud välsigna dig!

Steffen

Påsknatten

Över hela världen ekar denna natt vår påskhälsning. Kristna i alla delar av världen hälsar varandra genom att glatt ropa: Kristus är uppstånden! – Ja, han är sannerligen uppstånden.

Påsknattens mässa är bland de bästa gudstjänster jag vet. Vi tågar in i den mörka kyrkan och så småningom tänds ljusen, ett efter ett. Sedan hör vi berättelsen om hur kvinnorna och lärjungarna kom till graven och hittade den tom. Och så dånar orgeln: Vad ljus över griften!

Kom och var med du också. I kväll, kl. 23.30 i S:t Johannes kyrka i Habo. Martin leder mässan och jag predikar! Efter gudstjänsten bjuder jag på en chokladbit för den som vill, för efter påsknattsmässan bryts fastan och jag har med mig en jätteask som väntar i sakristian. ;-)

I morgon är det gudstjänst i Habo kyrka, kl. 11.00, med dop och mässa, och i Brandstorps kyrka, kl. 11.00. Väl mött!

Kristi sår

Den tyska evangeliska kyrkans överste representant, preses Nikolaus Schneider, predikar klokt om korsets erfarenhet:

Inte heller påskmorgonen suddar bort erfarenheter av korset. Den Uppståndne kommer att ha korsfästelsens sår, även på hans förhärligade kropp. Det är därför vi måste ta allvar på människornas lidanden, trots – eller just för – att vi tror på uppståndelsen.

Fisk på Långfredagen

Kommer precis hem från Långfredagens gudstjänst i Gustav Adolfs kyrka. Altaret var klätt i svart, klockorna och orgeln teg. Maria sjöng så underbart fantastiskt och det var en på alla sätt fin gudstjänst, som slutade i tystnad. Stort att få vara med om sådant. Du hittar min korta predikan under ”predikningar”.

Nu på kvällen blir det fisk hemma hos mig. Vi har köpt en fin bit lax, som nu åker in i ugnen. Det är tradition att äta fisk på Långfredagen. Framför allt, eftersom det var fastematen, och man åt inget kött under fastans sista dagar överhuvud taget. Sedan är ju fisken en kristen symbol, eftersom bokstäverna det grekiska ordet för fisk, ΙΧΤΥΣ, kan tolkas som Ιησους Χριστος Τεου Υιος Σωτηρ, alltså Jesus Kristus, Guds son, frälsaren. Det är också anledningen till varför några kristna har en fisk på bilen.

Fisk på en tysk skoter. Kul att registreringsskylten kan tolkas som ”fri – psaltarpsalm 23”. Fotot via wikipedia.

Vanligtvis går man inte heller ut på Långfredagen och alla nöjeslokaler är stängda. Lite av denna gamla tradition finns faktiskt kvar i vår tid, och som präst får jag säga: Tack och lov.

Dig önskar jag en lugn långfredagskväll.

Ditt hjärta

Eugen Drewermann, tysk teolog och psykoanalytiker, uttrycker sig klokt:

Detta är sanningen som Jesus dör för och evigt står för: Att det bara finns ett ställe som verkligen är helig för Gud, och det är hjärtat av de människor som tror på hans villkorslösa kärlek.

Långfredagen

Då var det Långfredagen. Dagen då Jesus döms till döden på korset och då domen verkställs med en gång. Man korsfäster honom och två rövare på Golgota, Skallberget, utanför Jerusalem. I det ögonblicket då Jesus dör händer enligt Markus berättelse (Markus 15:27–39) två saker:

Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Förhänget brister – det var den som skyddade templets allraheligaste från obehörig insyn och tillträde. ”Nu är Gud inte längre oåtkomlig och "farligt helig" för människan,” som min kollega Ida skriver idag. Det är det ena som händer. Det andra är att någon fattar. Det är en romersk officer som förstår att Jesus just i döden visar sig vara Guds son. Han är ett vittne för långfredagens evangelium: För att du ska ha tröst och hopp dör Gud din död.

Idag är det gudstjänst i Habo kyrka, kl. 11.00, med kyrkokören. Och i kväll är det Gudstjänst i Gustav Adolfs kyrka, kl. 18.00, med sång av Maria Carlsson. Du är välkommen till dessa tysta och eftertänksamma gudstjänster.

Skärtorsdag

Idag är det skärtorsdag. Då kläds altaret i vitt och vi firar att Jesus instiftade ett av vår kyrkas två sakrament (heliga handlingar): nattvarden. Sakrament är handlingar som är försedda med ett löfte av Gud. Jesus har sagt: Gör så här. Därför tror vi att det går att lita på dessa sakrament. Det andra, förresten, är dopet.

Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: ”Ta detta, det är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”

Efter mässan kläds altaret av och kyrkan mörkläggs. Det är också sista gången innan påsknatten som vi ringer i klockorna. Det är extra vackert när altaret kläds av under läsning av den 22 psaltarpsalmen.

I kväll firar vi skärtorsdagsmässa i åminnelsen av de här händelser, i alla våra kyrkor:

• Habo kyrka, kl. 19.00. Mässa med kören ledljus, Anna Lena Törnblom predikar, jag firar mässan.
• S:t Johannes kyrka, kl. 20.30. Mässa med ungdomskören, Lasse Haglund predikar och firar mässan.
• Gustav Adolfs kyrka, kl. 18.00. Mässa, leds av Kristin Rundgren.
• Brandstorps kyrka, kl. 19.30. Mässa, leds av Kristin Rundgren.

Du är välkommen att vara med! Alla andra gudstjänster under helgen postar jag här så småningom, men de finns också i vår annons i dagens JP eller på pastoratets hemsida.

Betania

Under stilla veckan övernattar Jesus inte i Jerusalem. Det är bara natten mellan skärtorsdagen och långfredagen som han antagligen är fängslad inom stadsmurarna. Annars bodde han i Betania, ungefär tre kilometer öster om Jerusalem. Kanske bodde han hemma hos Maria, Marta och Lazarus, eller kanske också hos Simon. Vi vet inte…

Betania på en vykort från 1900.

Men under dessa så avgörande och påfrestande dagar så har Jesus ett hem att utgå ifrån, och framför allt att komma hem till på kvällarna, när han och lärjungarna lämnade staden.

När det är jobbigt i ditt liv, vad eller vem är ditt Betania? Var eller hos vem får du vila fötterna, kroppen och själen? Var hämtar du kraft?

Tisdag på S:t Johannes

Vänner!

Sista tisdagen i fastan, och ikväll händer följande på S:t Johannes i Habo:

• kl. 18.00: Fastesamtal i biblioteket. Jag är där och om du kommer så pratar vi om fastan och allt mellan himmel och jord, eller vad det nu är du vill prata om. Välkommen!
• kl. 18.30: Passionsandakt. För en gångs skull firar vi inte mässa denna tisdag, men vi betänker Jesu väg till korset. Det ska handla om Betania ikväll. Och så är Ellen med och det blir fantastisk musik. Kom och var med!

Vi ses - du är alltid - men ikväll särskilt - välkommen. Hoppas du har en bra dag!

Steffen

Stilla veckan (enligt Markus)

Nu går vi in i fastans sjunde och sista vecka. I Sverige kallas den också för stilla veckan. I Engelska kyrkan säger man holy week (”heliga veckan”), i de ortodoxa kyrkorna kallas den för stora veckan och i mitt hemland Tyskland så heter den Karwoche (”klagans vecka”).

Alla dessa namn uttrycker att det är något särskilt, och de uttrycker också dubbelheten som präglar denna vecka. På Fastlagssöndagen började vi vandringen tillsammans med Jesus – ”Se, vi går upp till Jerusalem.” Nu är vi framme, och Palmsöndagen markerar intåget i den heliga staden. Å ena sidan går allt mot långfredagen, då Jesu lidande nådde sin höjdpunkt när han dog, vid nionde timmen, ungefär kl. 15. Å andra sidan slutar stilla veckan när lördag blir söndag, och det är ju den natten då vi firar Jesu uppståndelse. Hans grav var ju faktiskt var tom på morgonen efter sabbaten (lördagen).

De fyra evangelierna i Bibeln lägger olika tyngdpunkter under denna vecka. Jag kan mest om Markus, så det tänkte jag dela med er.

Predikan: Triumfbågen och ryttarstatyn.

Nu finns förmiddagens predikan uppe, klicka på fiken ovan.

Kommentera gärna, om du har egna tankar kring texterna eller ämnet eller predikan.