Nu i söndags började fastans sista två veckor. De har i Svenska kyrkan ett särskilt namn, vi kallar dem för passionstiden. De markerar att vi närmar oss Jerusalem och korsfästelsen. Den sista veckan kallas sedan dessutom för stilla veckan.
Fastans första del handlade om vår, alltså människornas, kamp mot allt ont och mot inte och yttre frestelser. Nu vänder vi blicken och fäster den på Jesus. Det är hans lidanden som vi talar om kyrkan. Med ord, såklart, i textläsningar och predikningar, men också med handlingar. Här och där, men inte i Habo, stänger man altarskåp och hänger förkläden i violett färg framför korsen eller andra kristusbilder i kyrkorna.
Nu är det enkelhet och återhållsamhet som gäller, framför allt liturgiskt, men det är min önskan och min bön för mig själv men också för dig som känner likadant, att också mitt liv under dessa veckor ska präglas av enkelhet och återhållsamhet. Det är inte alltid lätt. Men vem har sagt att det ska vara det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar