En fastlagsbulle, tack!

Det är så här den ska se ut (med lite tillbehör):

Och en semla är väl det första som man kommer på när man talar om fastan. Men egentligen hör den inte alls hemma i fastetiden, åtminstone inte enligt den vanliga tolkningen (det finns en annan, också). De släta bullarna med den goda mandelmassan och den feta grädden var alldeles för fin för fastetiden. Därför åt man de under dagarna innan – den sista semlan fick alltså förtäras på fettisdagen, innan askonsdagen. Och sedan inga fler semlor under fastan…

Den andra tolkningen utgår i från att torra släta bullar var det enda som var tillåtet att äta under fastan. Och så småningom, efter reformationen, när fastan togs på allt mindre allvar, började man "pimpa" bullen med andra goda ingredienser, mandelmassan och grädden.

Nåväl, hur som helst. Du kan ju försöka att inleda fastan med en ordentlig bullfest på fettisdagen och sedan försöka att avstå. Semlorna blir faktiskt godare ju mindre man äter av dem.

Ifall att du nu blivit rejält sugen på semlor så föreslår jag två källor för förträffliga recept. Den första är att ringa sin mormor eller farmor. De blir glada och stolta om du frågar dem!
Och den andra är att klicka sig till Saras blogg.

Hälsningar från Habo!

Steffen